Bisfosfonater har använts mot benskörhet i flera decennier för att bromsa nedbrytningen av benet och öka benmassan. Efter några års behandling kan antalet benbrott för personer med benskörhet reduceras med hälften. Behandlingen är dock associerad med atypiska frakturer, dvs. oväntade benbrott som uppstår utan att benet är belastat. Det är inte känt varför personer som använder bisfosfonater drabbas av atypiska frakturer. Eventuellt uppstår skadan då bisfosfonatbehandlingen hämmar nedbrytningen av benet så kraftigt att det åldras. Det också vara så att den minskade nedbrytningen av benet hämmar kroppens förmåga att läka mikrosprickor i benet som då växer och försvagar benet. Risken för att drabbas av atypiska frakturer vid behandling av bisfosfonater är låg i jämförelse med de frakturer som kan förebyggas med hjälp av behandlingen. Vidare studier på området är av vikt för att öka medvetenheten om varför skadan uppstår och för att de individer som löper ökad risk att drabbas kan identifieras innan behandling.

Swedegene studerar om biverkningen kan kopplas till genetiska skillnader mellan individer. Hittills ingår 107 patienter i studien som har använt bisfosfonater och drabbats av atypiska frakturer i benet eller i käken.

Källa: Läkartidningen, nr 7/2014, "Ökad risk för atypiska frakturer vid bisfosfonatbehandling", Jörg Schilcher, Universitetssjukhuset i Linköping.