Posts from category "Blogg"

Interaktion mellan läkemedel och naturläkemedel

Naturläkemedel såsom johannesört och ginseng kan påverka effekten av andra läkemedel. I en nyligen publicerad studie i British Journal of Clinical Pharmacology har sydafrikanska forskare gjort litteratursökningar i olika databaser och tagit fram vetenskapliga artiklar som beskriver olämpliga kombinationer av naturläkemedel och vanliga läkemedel. Artiklarna publicerades mellan 2001 och 2017.  

Litteraturstudien bestod av 49 fallbeskrivningar och två observationsstudier som beskrev interaktion mellan naturläkemedel och vanliga läkemedel. I 31 procent av fallen behandlades patienten för hjärt-kärlsjukdom, i 22 procent av fallen hade de en cancersjukdom och i 16 procent av fallen hade de genomgått njurtransplantation.

I merparten av fallbeskrivningarna hade forskarna bedömt orsakssambandet som ”troligt” eller ”mycket troligt”. Vanligast förekommande läkemedel var warfarin, alkylerande läkemedel och immunhämmande cyklosporiner. Merparten av biverkningarna bestod av levereaktion, blödningar, förhöjt PK INR-värde och njurpåverkan.

I många fall beror interaktionen på att naturläkemedlet påverkar de enzym som bryter ned läkemedlet. Effekten av läkemedlet kan då förändras så att man får antingen för stor eller för liten effekt.

 

Läs mer om studien i Läkemedelsvärlden:

http://www.lakemedelsvarlden.se/kosttillskott-kan-paverka-lakemedelsbehandling-negativt/

 

Läs mer om interaktion mellan läkemedel och naturläkemedel (Se särskilt tabell 2 och 3):

http://www.fass.se/LIF/menydokument?userType=0&menyrubrikId=126

Användning av markörverktyg gav vag indikation om läkemedelsbiverkningar

Termen ”adverse drug events” syftar på oförutsedda och icke önskvärda medicinska händelser kopplade till läkemedelsanvändning och är ett stort problem inom vården. Det har funnits svårigheter med att utveckla strategier för att identifiera dessa händelser på ett så effektivt sätt som möjligt. Så kallade markörer började beskrivas 1974 och är en metod som går ut på att i efterhand bevaka hur olika händelseförlopp inom vårdkedjan har kommit till stånd, exempelvis gällande läkemedelsbiverkningar.

Metoden är utgörs av ett diagram som utvärderas i två steg. I det första steget screenas slumpvis utvalda patientjournaler som sedan förses med ”triggers” eller varningar. I det andra steget går en sjuksköterska igenom journalerna och avgör om en icke önskvärd medicinsk händelse har inträffat. Idag är dessa verktyg flitigt använda men det finns inga jämförelser eller utvärderingar gällande dess effekt.

En nyligen publicerad forskningsstudie har därför undersökt i vilken utsträckning verktygen kan hjälpa aktörer inom vården att identifiera icke önskvärda medicinska händelser kopplade till läkemedelsanvändning.

Studien, som var en del i ett större projekt, följde vuxna patienter på en akutvårdsavdelning. Kliniska farmaceuter utvärderade patienterna under perioden de blev vårdade. 12 månader efter sjukhusvistelsen analyserades patienternas journaler med hjälp av åtta olika verktyg. De medicinska händelserna som identifierades med hjälp av verktygen jämfördes med händelser som identifierats av personal i samband med vårdtillfället.

Studien visade att verktygen inte identifierade de medicinska händelserna i den utsträckning som var önskvärd. Av 1151 patientfall identifierades 152 medicinska händelser av sjukvårdspersonal när patienterna vårdades på mottagningen. Markörverktygen å sin sida identifierade endast 2,6 till 15,8 procent av dessa händelser.

Forskarna skriver att användingen av verktygen kan leda till det görs underskattningar av det verkliga antalet oönskade medicinska händelser inom vården. Samtliga av de medicinska händelserna som identifierades på plats av sjukvårdspersonal hade kunnat förhindras. Forskarna efterlyser vidare utveckling och utvärdering av mer sofistikerade metoder för att identifiera liknande händelser i framtiden.

 

Källa: Karpov, A, et al. ”Confounding Variables and the Performance of Triggers in Detecting Unreported Adverse Drug Reactions”, British journal of Clinical Pharmacology, Vol 82, , Issue 4, okt. 2016.

Swedegene tilldelas tio miljoner kronor för helgenomsekvensering

Swedegene tilldelas tio miljoner kronor från SciLifeLab för att läsa hela arvsmassan hos 1000 patienter som drabbats av svåra läkemedelsbiverkningar. Swedegene är ett av de fjorton projekt inom hälsa och miljö som delar på 33 miljoner kronor för storskalig genforskning. 

Projektansökningarna utvärderades av en vetenskaplig expertpanel och SciLifeLabs styrelse fattade de slutgiltiga besluten. De baseras på hög vetenskaplig kvalitet, stor samhällsnytta, nyskapande frågeställningar och möjlig genomförbarhet. 

Ulf Pettersson, Professor vid Uppsala Universitet och ordförande i den utvärderande kommittén kommenterar beslutet att tilldela Swedegene medel: “Ett unikt projekt rör ett stort medicinskt problem, nämligen läkemedelsbiverkningar”.

Sekvensning av hela arvsmassan kommer att ske på SciLifeLabs SNP&SEQ-plattform. DNA-sekvensen hos patienter med biverkningar kommer att jämföras med den hos kontrollindivider från det svenska tvillingregistret. 

Läs mer om satsningen: https://www.scilifelab.se/news/33-miljoner-till-storskalig-genomikforskning/

Tidsbrist vanligt skäl till att avstå basal läkemedelsgenomgång

Äldre löper hög risk att drabbas av läkemedelsrelaterad sjuklighet. För att förebygga detta krävs noggrann dosanpassning och undvikande av potentiellt olämpliga läkemedel.  

I Region Skåne innebär den så kallade Skånemodellen att alla läkemedelsbehandlade patienter som är 65 år eller äldre ska erbjudas läkemedelsgenomgång.  

Nu har en enkätstudie tagits fram bland primärvårdsläkare i Region Skåne för att kartlägga läkarnas kunskap och uppfattning om basal läkemedelsgenomgång. Syftet var att identifiera möjliga hinder och åtgärder för genomförande samt att göra jämförelser av kunskapen och uppfattningarna mellan specialister och ST-läkare i allmänmedicin.  

Studien visade att 79 procent av de tillfrågade kände till begreppet basal läkemedelsgenomgång. Samtliga av dessa hade använt sig av metodstödet, varav 83 procent ansåg att det är ett bra hjälpmedel i handläggningen av patienterna. Endast 41 procent av de som kände till metodstödet använde sig kontinuerligt av det. Dubbelt så stor andel av de som använde sig av metodstödet regelbundet var specialister (50 procent) i jämförelse med allmänläkare (20 procent). 55 procent angav tidsbrist som skäl till att ibland avstå basal läkemedelsgenomgång.

Författarna till studien påpekar att trots regelbundna utbildningsinsatser inom ämnet ”basal läkemedelsgenomgång” de senaste åren så har informationen inte nått alla, vilket också uttrycks i enkätsvaren. Den höga svarsfrekvensen på de öppna frågorna som rör förslag på hur läkemedelsavstämning och läkemedelsgenomångar kan underlättas indikerar dock att ämnet engagerar.

Läs mer om studien i Läkartidningen:   http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Originalstudie/2017/11/Tidsbrist-storsta-hindret-for-att-utfora-basal-lakemedelsgenomgang/

Swedegene har publicerat ny vetenskaplig artikel om agranulocytos

Agranulocytos är en ovanlig men allvarlig biverkning av sulfasalazin (Salazopyrin), som används för att behandla bland annat inflammatorisk led- och tarmsjukdom. Biverkningen är ett potentiellt livshotande tillstånd som innebär att de vita blodkropparna kraftigt sjunker och immunförsvaret försvagas. 

Swedegene har i en nyligen publicerad forskningsstudie undersökt om genetiska skillnader mellan individer kan förklara uppkomsten av agranulocytos i samband med behandling av sulfasalazin. I studien ingick 36 patienter som drabbats av sulfasalazin-inducerad agranulocytos och 5170 kontrollpersoner. Resultatet visade att biverkningen var signifikant associerad med HLA-regionen på kromosom 6. Ytterligare HLA-sekvensering gjordes på 40 fall respektive 142 kontroller som var behandlade med sulfasalazin utan att få agranulocytos. Resultaten bekräftade en signifikant association mellan att få agranulocytos och HLA-typerna HLA-B*08:01 respektive HLA-A*31:01. 

Vi skriver om studien i Läkartidningen:

http://lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Nya-ron/2017/11/Samband-mellan-sulfasalazin-inducerad-agranulocytos-och-HLA-typer/?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter

Ny fördjupad förstudie gällande den Nationella läkemedelslistan

En förändring som är efterlängtad av många är ett system där hälso- och sjukvårdspersonal har möjlighet att se vilka läkemedel som har förskrivits till en patient oavsett vem som har förskrivit dem. Nu har regeringen gett e-hälsomyndigheten i uppdrag att ta fram de tekniska lösningar som krävs för en ny nationell läkemedelslista till mars nästa år.

Att få till en nationell läkemedelslista är en avgörande patientsäkerhetsfråga, olika läkare ska kunna ha en överblick av vilka läkemedel du har fått förskrivet sedan tidigare. Nu tar vi ett viktigt steg närmare införandet, säger socialminister Annika Strandhäll i ett pressmeddelande.

Tanken med läkemedelslistan är att vårdpersonal ska kunna se och därmed undvika att patienten erhåller läkemedel som inte är lämpliga att kombinera.

Uppdraget, som beslutades den 19 oktober, innebär bland annat att e-hälsomyndigheten ska planera och förbereda tekniska anslutningar till läkemedelslistan från de vård- och apotekssystem som berörs. De ska även förbereda en webbaserad ingång som ger behörig personal åtkomst till registret, uppskatta vilka kostnader som införandet av läkemedelslistan innebär för apoteksaktörer samt utreda vilka insatser som krävs för att informations- och cybersäkerheten säkerställs.

E-hälsomyndigheten har tidigare gjort en översiktlig förstudie som nu tas vidare med det nya konkreta uppdraget. Detta ska rapporteras till Socialdepartementet senast den 31 mars 2018.

Källa: regeringen.se

Sjuksköterskors intentioner att rapportera läkemedelsbiverkningar

Underrapporteringen av läkemedelsbiverkningar är ett omfattande problem inom sjukvården. Uppskattningsvis rapporteras mellan 5-10 procent av alla biverkningar till Läkemedelsverket. Nu har en italiensk forskargrupp undersökt hur sjuksköterskors föreställningar, normer och attityder påverkar intentionerna att rapportera läkemedelsbiverkningar. Studien bygger på hypotesen att sjuksköterskors intentioner kan förutsägas med hjälp av fyra faktorer: attityder, subjektiva normer, uppfattad självkontroll och tidigare beteende.

Till studien användes frågeformulär som delades ut till 500 sjuksköterskor. Resultatet visade att benägenheten att rapportera biverkningar främst var beroende av stöd från kolleger, upplevelsen av betydelsen av rapportering och hur säker man var på sin egen förmåga att rapportera biverkningar. 

Sjuksköterskorna påverkades även av organisatoriska befogenheter. I Italien, där studien genomfördes, har inte sjuksköterskor tillstånd att förskriva läkemedel vilket kan förklara varför relativt få (500 av 1124 tillfrågade) var intresserade av att delta i studien. I Sverige har sjuksköterskor haft behörighet till förskrivning sedan mitten av 1990-talet. Från denna period fram till 2004 har rapporteringen bland sjuksköterskor ökat från 2-3 till 12 procent. 

Studien pekar på betydelsen av kommunikation och samarbete mellan professionella aktörer för att förbättra patientsäkerheten. Författarna föreslår bland annat att sjuksköterskor som är specialiserade inom farmakoterapi bör bistå med hjälp och stöd vid rapportering. Även ökade informationsinsatser, kursmoment och utvärderingar liksom spridning av information om de juridiska aspekterna av biverkningsrapportering bör prioriteras, enligt författarna.

Källa: De Angelis, Alessia et al, “Testing an explanatory model of nurses’ intention to report adverse drug reactions in hospital settings”, Journal of Nursing Management, 2017, 25, 307-317

Läkemedelsrelaterade vårdskador - hur vanliga är de?

Sveriges kommuner och landsting (SKL) har nyligen publicerat en rapport om förekomsten av vårdskador inom svensk sjukvård. En vårdskada definieras som en skada som hade kunnat undvikas. I rapporten redovisas resultat från en granskning av journaler från 65 000 vårdtillfällen mellan 2013-2016 baserat på metoden markörbaserad screening. 

Sammanställningen visar att vårdskadorna generellt minskar, framförallt vårdrelaterade infektioner. Vid åtta procent av de granskade vårdtillfällena uppstod en vårdskada av varierande allvarlighetsgrad, vilket SKL uppskattar till 110 000 patienter årligen. Kostnaden för de närmare 900 000 extra vårddagar som beror på vårdskador beräknas till ungefär nio miljarder kronor varje år. Det motsvarar cirka 13 - 14 procent av den totala budgeten inom sjukvården.

De läkemedelsrelaterade skadorna utgör omkring 12 procent av alla skador. Hur stor del av dessa som hamnar inom definitionen vårdskador - dvs. undvikbara - är inte möjligt att utläsa ur rapporten.

SKL har i en kompletterande skrift presenterat definitioner av de markörer man använder sig av (”Markörer med definitioner”), men det är oklart hur datainsamlingen har gått till. En av markörerna tycks ha utgjorts av diagnoskoder för ogynnsamma effekter av läkemedel (diagnoskod Y57.9). Det går inte att utläsa om avsnittet med de läkemedelsrelaterade skadorna baseras på sökningar av dessa koder. Om så är fallet utgör rapportens resultat en grov underskattning av den verkliga förekomsten av läkemedelsrelaterade skador eftersom dessa diagnoskoder sällan används inom sjukvården. En ytterligare brist är att det saknas en analys av vilka typer av läkemedelsrelaterade skador som man påträffat och vad orsaken bedöms vara.

SKL:s rapport är ett viktigt initiativ, men på grund av brister i redovisningen av metodologin så går resultaten inte att använda i dagsläget. För att det ska vara möjligt krävs en komplett granskning av vårddokumentationen av experter inom området med sammanställning av vilka typer av läkemedelsrelaterade skador som inträffar, varför de inträffar och om de är möjliga att undvika.

Fotnot:  Vårdskada: lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården.

Källa: skl.se, socialstyrelsen.se (patientsäkerhetslagen)

 

8 465 rapporterade läkemedelsbiverkningar förra året

Läkemedelsverket tog emot 8 465 biverkningsrapporter förra året. Merparten av rapporterna (75 procent) kom från hälso- och sjukvården och de övriga från patienter och konsumenter. Den vanligaste rapporterade biverkningen var blödningar av blodförtunnande läkemedel.

60 procent av de misstänkta biverkningarna hade drabbat kvinnor. De vanligaste biverkningarna var kopplade till avvikelser vid behandling av nervsystemrelaterade besvär. 40 procent av de misstänkta biverkningarna hade drabbat män och bland dessa var njur- och urinrelaterade besvär vanligast förekommande.

Kerstin Jansson, enhetschef på Läkemedelsverket, skriver i rapporten:

-   Det är positivt att vi ser att misstänkta biverkningar rapporteras till Läkemedelsverket för utredning i ökande grad men samtidigt vet vi att det finns en stor underrapportering. Det är särskilt viktigt att man rapporterar in allvarliga eller okända biverkningar.

Under 2016 anmäldes 4 197 så kallade allvarliga biverkningar. Dessa kan leda till döden, vara livshotande, kräva eller förlänga sjukhusvård, leda till invalidisering, medföra missbildning eller bedömas vara av en annan medicinsk viktig händelse. Swedegene studerar specifikt allvarliga och dosoberoende biverkningar och vi vill komma i kontakt med personer som har drabbats av sådana. Biverkningarna måste ha medfört kontakt med vården och vara dokumenterade i journal.

Vetenskapsrådet efterlyser läkemedel mot narkolepsi

Vetenskapsrådet (VR) har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga kunskapsområdet om narkolepsi kopplat till Pandemrix. Myndigheten har nyligen publicerat en uppföljning av den första rapporten där man konstaterar att det finns kunskapsluckor men att det pågår kliniska prövningar för att ta fram läkemedel mot sjukdomen.

De läkemedel som idag används behandlar enbart symtomen. VR efterlyser läkemedel som behandlar uppkomsten av sjukdomen. Narkolepsi beror på att hjärnan har en förlust av nervceller som producerar hormonet hypokretin. Önskvärt vore därför att läkemedel tas fram som ersätter hypokretinet.

Hypokretin i näsan har testats på människor och har visat sig ha en viss effekt på nattsömn. Möss har även behandlats med hypokretin-receptoragonister vilket har höjt vakenhetsgraden på djuren.

VR konstaterar i rapporten att det råder kunskapsluckor både vad som orsakat biverkningen och hur långtidseffekterna ser ut för olika behandlingar. Narkolepsiregistret öppnades 2013 där möjligheter erbjuds forskare att titta närmare på området.

Det är känt att det finns en ärftligt ökad risk att utveckla narkolepsi. Nästan alla patienter som har diagnosticerats med narkolepsi bär på en vanlig genvariant av HLA. Genvarianten finns hos 30 procent av befolkningen, men endast 0,02 procent utvecklar narkolepsi. Man tror därför att det även krävs andra gener och/eller riskfaktorer för att utveckla sjukdomen.

Swedegene samlar för närvarande in fall där koppling konstaterats mellan Pandemrix och narkolepsi. Syftet är att finna andra predisponerande gener.

 

 

http://www.lakemedelsvarlden.se/nya-lakemedel-testas-for-behandling-av-narkolepsi/

https://publikationer.vr.se/produkt/uppdaterad-kartlaggning-av-forskning-med-relevans-for-uppkomst-och-behandling-av-sjukdomen-narkolepsi/?