Blogg

Akademiska sjukhuset publicerar pressmeddelande om Agranulocytos

Agranulocytos är en sällsynt men potentiellt livshotande läkemedelsbiverkning som innebär att de vita blodkropparna sjunker och immunförsvaret blir svagare. Biverkningen är bland annat associerad med läkemedel mot giftstruma såsom Tiotil och Thacapzol, men även antibiotika. Experter på Akademiska sjukhuset i Uppsala framhåller att snabb diagnostik och adekvat behandling kan rädda livet på patienten.

Akademiska.se har publicerat ett pressmeddelande om Swedegenes forskning:

http://www.akademiska.se/press#/pressreleases/antibiotika-och-andra-laekemedel-tveeggade-svaerd-med-saellsynta-biverkningar-1656390

Swedegene fortsätter att utreda narkolepsi

2009 vaccinerades tusentals svenskar med vaccinet Pandemrix mot svininfluensan. Följande år började dock Läkemedelsverket få in biverkningsrapporter om att främst barn och unga drabbats av sömnstörningen narkolepsi.

Man har tidigare kunnat påvisa att de allra flesta av de patienter som har drabbats av narkolepsi bär på HLA-DQB1:0602. Detta gäller såväl narkolepsifall som inte har någon koppling till Pandemrix liksom de som misstänks ha fått sjukdomen av vaccineringen.

Pär Hallberg, projektansvarig för Swedegene, menar att HLA-typen inte ger hela förklaringen till varför så många drabbats av narkolepsi efter massvaccinationen.

-Pandemrix gavs till ett stort antal människor när hotet om svininfluensan låg för dörren. Potentiellt finns det alltså väldigt många som har den aktuella HLA-typen men som inte har drabbats av narkolepsi efter Pandemrix-sprutan. Vi vill genom fortsatta genanalyser hitta ytterligare svar på varför just dessa personer drabbats.

Forskare i Finland och USA tror sig även har hittat ytterligare en ledtråd till biverkningen. Pandemrix har i studier jämförts med vaccinet Focteria som inte har visat ge några biverkningar som är kopplade till narkolepsi.

 

Pandemrix innehåller höga halter av ett virusprotein. Detta har i sin tur visat sig ha stor likhet med receptorn som binder hormonet hypokretin i hjärnan. Detta hormon reglerar sömn och vakenhet. Kroppen hos de som drabbats av narkolepsi har utvecklat antikroppar mot virusproteinet i Pandemrix, men också mot hypokretinreceptorn eftersom de är så lika. När hypokretinreceptorn inte längre fungerat så har kroppens förmåga att reglera vakenhet försämrats, vilket kan vara en delförklaring till varför de har utvecklat narkolepsi.

 

Pär Hallberg anser att dessa studier är intressanta men menar att många frågetecken fortfarande återstår.

-Antikropparna som forskarna har identifierat finns hos en hög andel av narkolepsipatienterna, men de är också vanliga hos friska kontrollindivider. Studien stödjer att uppkomsten är immunologiskt orsakad, men inte varför just en del av de patienter som har HLA-DQB1:0602 samt antikroppar mot hypokretinreceptorer drabbas och inte andra. Det kan tänkas att det även finns andra genetiska orsaker som spelar roll.

Den 1 januari 2016 hade antalet narkolepsifall som samlats in av Swedegene uppgått till 48 stycken. Insamlingen för samtliga biverkningskategorier pågår kontinuerligt.

 

 

Källor:

 

Tafti, M, mfl. “DQB1 locus alone explains most of the risk and protection in narcolepsy with cataplexy in Europe”, Sleep. 2014 Jan 1; 37(1): 19–25.

 

http://vaccinationer.se/nyhetsinlagg/ny-studie-darfor-fick-barn-narkolepsi-av-vaccin/

 

Förekomsten av ADE (”adverse drug events”) inom befolkningen

Enligt tidigare studier på sjukhus är läkemedelsbiverkningar vanligt förekommande och möjliga att förebygga i stor utsträckning. Få studier har tittat på hur omfattande biverkningar är utanför sjukhusen eller i hela befolkningen. Avhandlingen ”Prevalence and nature of adverse drug events and the potential for their prevention. Population-based studies among adults” (2014) av Katja M. Hakkarainen har dock gjort just detta.

Undersökningen tar avstamp i begreppet ADE (”adverse drug events”) och inkluderar förekomsten av biverkningar, läkemedelsförgiftningar, läkemedelsberoende och läkemedelsmissbruk, otillräckliga effekter och sjuklighet p.g.a. obehandlade besvär. Den empiriska undersökningen baserar sig på en expertpanel bestående av 19 svenska läkare, en enkät som skickats till ett representativt urval av befolkningen (totalt 14 000 vuxna personer, varav 7099 svarade), journaldata från 4970 vuxna personer i Östergötland och 5770 citeringar i bibliografiska databaser.

Resultatet visar att hälften av läkarnas patienter i öppen- och slutenvården drabbas av ADE. Förekomsten av självrapporterade ADE uppgår till 19 procent under en månad. Enligt journalstudien drabbas 12 procent av vuxna individer under en tremånaders-period. De vanligaste kategorierna i enkät- och journalstudierna av ADE är biverkningar och otillräckliga effekter. De vanligast förekommande läkemedelsgrupperna är läkemedel som påverkar nervsystemet och läkemedel mot hjärt- och kärlsjukdom. Läkarna uppskattar att 24-31 procent av fallen är möjliga att förebygga. I journalerna uppskattas denna siffra ligga på 39 procent och av de allvarliga läkemedelsbiverkningarna som framgår i journalerna anses 55 procent vara möjliga att förebygga.

Hakkarainen konstaterar att den utbredda förekomsten av ADE hos den vuxna befolkningen och inom olika nivåer av vårdkedjan visar vilket folkhälsoproblem ADE är. Det finns ett stort behov av att förbättra sjukvårdssystemet vad gäller läkemedelsanvändningen för att förebygga läkemedelsskador.

 

Källa: Hakkarainen, Katja, M, Prevalence and nature of adverse drug events and the potential for their prevention. Population-based studies among adults, 2014, Institutet för medicin, Göteborgs universitet.

 

Läkemedelsverket uppmanar fler att rapportera in biverkningar

Att rapportera in misstänkta biverkningar av läkemedel till Läkemedelsverket är viktigt för att myndigheten ska få signaler om tidigare okända misstänka biverkningar men också för att de ska få en ökad kunskap om de redan kända biverkningarna så att de läkemedel som blivit godkända kan följas upp.

Läkemedelsverket har därför gjort två korta filmer som uppmanar allmänheten att rapportera in misstänkta biverkningar.

 

Under 2015 registrerade Läkemedelsverket 8000 biverkningsrapporter för humanläkemedel och 500 rapporter för veterinärläkemedel. Trots att rapporteringen ökar så finns det ett stort mörkertal. En väl fungerande biverkningsrapportering är ett viktigt verktyg i arbetet med att säkerställa att nyttan med ett läkemedel är större än riskerna. Information om riskerna med ett läkemedel kan också leda till att Läkemedelsverket och/eller den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) vidtar åtgärder. Det kan exempelvis vara att uppdatera produktinformationen om ett läkemedel eller till och med ompröva ett beslut om godkännande. 

Kerstin Jansson, chef för läkemedelssäkerhet på Läkemedelsverket, säger att det är enkelt att rapportera en misstänkt biverkning. Via filmerna som utgör höstens kampanj får man se hur det går till.

 

Film 1

Film 2

 

Källa: Läkemedelsverket https://lakemedelsverket.se/Alla-nyheter/NYHETER-2016/Lakemedelsverket-vill-att-fler-rapporterar-biverkningar/

Mediala representationer av läkemedelsbiverkningar

Medierna är fyllda med medicinska nyheter och skildringar av patienter som har drabbats av olika sjukdomar. Dessa mediala representationer bidrar till att skapa inre bilder och föreställningar hos läsarna om av vad det till exempel kan innebära att drabbas av en allvarlig läkemedelsbiverkning.

Medierna anklagas ofta för att ge en överdriven bild av ett läge och därmed bidra till panik och rädsla. Detta kan emellertid vara problematiskt om inte rapporteringen står i proportion till hur vanligt förekommande läkemedelsbiverkningen är i fråga. Kan det gå så långt att en negativ medierapportering kring ett läkemedel leder till att olika patientgrupper väljer bort den medicin som de blivit ordinerade?

Ett danskt forskarlag undersökte den danska medierapporteringen av statiner mellan åren 1995-2010. Statiner är en läkemedelsgrupp som sänker kolesterol i blodet och minskar risken för hjärt- och kärlsjukdom. Behandlingen kan skapa biverkningar såsom muskelsvaghet och muskelvärk. Fass har dock kategoriserat biverkningen som ”sällsynt” vilket innebär att högst en person av 1000 användare får biverkningen muskelsvaghet.

Forskarna fann 1931 artiklar om statiner som de sedan kategoriserade in i tre grupper: negativa, neutrala och positiva. De följde även 647 000 danskar som använde läkemedlet från 1995 och 16 år framåt.

Bland patienter som tog del av negativa nyheter om statiner fanns det en ökad benägenhet att inte hämta ytterligare en förpackning efter sex månaders behandling. Bland de som exponerades för positiva nyheter i större utsträckning fanns tvärtom en större benägenhet att fortsätta hämta ut statiner sex månader efter behandlingsstart. Att tidigt avbryta behandlingen med statiner var också associerat med högre risk att drabbats av hjärtinfarkt och att avlida till följd av hjärt- och kärlsjukdom.

Forskarlaget betonar att studien är av observationstyp och att det därför inte går att dra några orsakssamband utifrån resultatet. Det visar dock betydelsen av att följa upp patienter som nyligen påbörjat en statinbehandling och att medierapporteringen av ett läkemedel eventuellt kan påverka patienters attityder till att fortsätta behandlingen i ett tidigt stadium.

 

Källor: Hovelius, Birgitta, Johansson, EvaE (red.), Kropp och genus i medicinen (2004).

Fallgaard Nielsen, Sune mfl. ”Negative statin-related news stories decrease statin persistence and increase myocardial infarction and cardiovascular mortality: a nationwide prospective cohort study”, European Heart Journal (2015)

Större risk för vissa typer av biverkningar hos kvinnor

Kvinnor har en generellt högre risk för läkemedelsbiverkningar än män. Det beror bland annat på de fysiska skillnader som finns mellan könen. Kvinnor och män har exempelvis olika hormonella nivåer, skillnader i storlek på de inre organen, inte samma genomsnittliga kroppsvikt och olika fördelning mellan fett- och muskelmassan.

Även andra skillnader kan ligga bakom könsskillnader i effekten av läkemedel – till exempel drabbas kvinnor i större utsträckning av hosta av ACE-hämmare (en form av blodtrycksmedicin) liksom biverkningar av virushämmande medel mot HIV-infektioner och blödningar av läkemedlet Warfarin. Kvinnligt kön tycks även vara en riskfaktor för långt QT-syndrom (störning av hjärtats rytm), leverbiverkningar, blödningar av blodförtunnande läkemedel och viktuppgång av antipsykotiska läkemedel (läkemedel mot psykos). Orsakerna till detta är dock inte helt klarlagda. En anledning tros vara att kvinnor i genomsnitt väger mindre än män och att biverkningar sannolikt uppstår som ett resultat av att man inte har anpassat läkemedelsdosen till kvinnors vikt.

Trots att kvinnor oftare drabbas av läkemedelsbiverkningar så är de underrepresenterade inom forskningen om effekterna av läkemedel. I så kallade fas 1-studier (studier där läkemedel först prövas hos människor) utförs två procent på enbart kvinnor, medan 29 procent utförs på enbart män. Anledningen till detta är bland annat att kvinnor riskerar att bli gravida under studiens gång och att fortplantningsprocessen därmed eventuellt kan ta skada. En annan anledning är att menstruationscykeln anses vara en störande faktor. Under de senare decennierna har representationen av kvinnor i kliniska studier blivit något bättre, men mycket är kvar att göra i fråga om forskning om risken för biverkningar.

 

Källor: Smirthwaite, Goldina, ”(O)jämställdhet i hälsa och vård – en genusmedicinsk kunskapsöversikt” (2007), Sveriges kommuner och landsting. http://jamda.ub.gu.se/bitstream/1/357/1/genusmed.pdf

Franconi F, Campesi I. "Pharmacogenomics, pharmacokinetics andpharmacodynamics: interaction with biological differences between men and women". Br J Pharmacol. 2014 Feb;171(3):580-94.  Li G, Cheng G, Wu J, Zhou X, Liu P, Sun C. "Drug-induced long QT syndrome in women". Adv Ther. 2013 Sep;30(9):793-802.

Amacher DE. "Female gender as a susceptibility factor for drug-induced liver injury". Hum Exp Toxicol. 2014 Sep;33(9):928-39.

Ny forskningsartikel visar att läkemedelsbiverkningar är vanligt förekommande men underrapporterade

I den nyligen publicerade forskningsartikeln ”Adverse Drug Reactions in a Tertiary Care Emergency Medicine Ward – Prevalence, Preventability and Reporting” (2016) undersöktes förekomsten av allvarliga läkemedelsbiverkningar inom akutmottagning på Karolinska universitetssjukhuset i Solna mellan september 2008 och september 2009.

Totalt ingick 706 patienter i studien vars journaler granskades av specialistläkare på kliniken och specialistläkare i klinisk farmakologi.

Resultatet visade att av de 706 patienterna drabbades 284 (40 procent) av minst en läkemedelsbiverkning under den aktuella perioden. Av dessa bedömdes 146 fall vara av den karaktär som bör ha rapporterats till Läkemedelsverket. Endast två fall hade dock rapporterats in vilket motsvarar en procent. Detta bekräftar bilden från tidigare studier som visat att läkemedelsbiverkningar är vanligt förekommande inom sjukvården men att de inte rapporteras till Läkemedelsverket i den utsträckning som är önskvärt. Artikeln pekar på flera orsaker till underrapporteringen: omedvetenhet, brist på implementerade rutiner och tidsbrist.

 

Källa: ”Adverse Drug Reactions in a Tertiary Care Emergency Medicine Ward – Prevalence, Preventability and Reporting” (2016), Rydberg, D, Holm, L, Engqvist, I, Fryckstedt, J, Lindh, J, Stiller, C-O, Asker-Hagelberg, C.

Kostnaderna för läkemedelsrelaterad sjuklighet uppgår till miljardsummor

Läkemedel leder inte bara till att patienter får hjälp med att bota sina sjukdomar, det kan också försätta dem i sjuklighet. I avhandlingen ”Economic impact of the drug related morbidity in Sweden” (2014) diskuterar apotekaren Hanna Gyllensten kostnaderna inom vården till följd av att patienter får skador av läkemedel som de inte tål. Gyllensten använder sig av begreppet ”läkemedelsrelaterad sjuklighet” som har flera undergrupper och både innefattar direkta och indirekta kostnader. De indirekta kostnaderna kan exempelvis vara sjukfrånvaro och produktionsbortfall.

 

Över hälften av alla patienter inom vården drabbas av läkemedelsrelaterad sjuklighet. Varje år uppskattas kostnaden uppgå till mellan 7000-15000 kronor per patient. Utgifterna uppkommer dock på flera ställen inom vårdkedjan. Läkemedelsbiverkningar och otillräcklig effekt av läkemedel - två underkategorier till begreppet läkemedelsrelaterad sjuklighet - beräknas uppgå till tio procent av vårdkostnaderna, vilket motsvarar cirka 19 miljarder kronor årligen. Därtill tillkommer de indirekta kostnaderna i form av produktionsbortfall för anhörigvård, förlorad fritid och sjukfrånvaro.

Det finns potential att minska kostnaderna för läkemedelsrelaterad sjuklighet, exempelvis genom att arbeta förebyggande mot läkemedelsbiverkningar. Swedegene hoppas att läkemedelsanvändningen i framtiden ska bli mer individanpassad så att patienter kan undvika att använda de läkemedel som de riskerar att få svåra biverkningar av. Vi hoppas att forskningen om de genetiska mekanismerna bakom läkemedelsbiverkningar skall leda oss närmare det målet.

 

Källa: Gyllensten, Hanna, ” Economic impact of the drug related morbidity in Sweden – Estimated using experts’ opinion, medical records and self-reports” (2014), Institutionen för medicin, Göteborgs universitet.