December 2017

Swedegene tilldelas tio miljoner kronor för helgenomsekvensering

Swedegene tilldelas tio miljoner kronor från SciLifeLab för att läsa hela arvsmassan hos 1000 patienter som drabbats av svåra läkemedelsbiverkningar. Swedegene är ett av de fjorton projekt inom hälsa och miljö som delar på 33 miljoner kronor för storskalig genforskning. 

Projektansökningarna utvärderades av en vetenskaplig expertpanel och SciLifeLabs styrelse fattade de slutgiltiga besluten. De baseras på hög vetenskaplig kvalitet, stor samhällsnytta, nyskapande frågeställningar och möjlig genomförbarhet. 

Ulf Pettersson, Professor vid Uppsala Universitet och ordförande i den utvärderande kommittén kommenterar beslutet att tilldela Swedegene medel: “Ett unikt projekt rör ett stort medicinskt problem, nämligen läkemedelsbiverkningar”.

Sekvensning av hela arvsmassan kommer att ske på SciLifeLabs SNP&SEQ-plattform. DNA-sekvensen hos patienter med biverkningar kommer att jämföras med den hos kontrollindivider från det svenska tvillingregistret. 

Läs mer om satsningen:

https://www.scilifelab.se/news/33-miljoner-till-storskalig-genomikforskning/

 

November 2017

Swedegene publicerar ny vetenskaplig artikel om koppling mellan agranulocytos och sulfasalazin

Agranulocytos är en ovanlig men allvarlig biverkning av sulfasalazin (Salazopyrin), som används för att behandla bland annat inflammatorisk led- och tarmsjukdom. Biverkningen är ett potentiellt livshotande tillstånd som innebär att de vita blodkropparna kraftigt sjunker och immunförsvaret försvagas. 

Swedegene har i en nyligen publicerad forskningsstudie undersökt om genetiska skillnader mellan individer kan förklara uppkomsten av agranulocytos i samband med behandling av sulfasalazin. I studien ingick 36 patienter som drabbats av sulfasalazin-inducerad agranulocytos och 5170 kontrollpersoner. Resultatet visade att biverkningen var signifikant associerad med HLA-regionen på kromosom 6. Ytterligare HLA-sekvensering gjordes på 40 fall respektive 142 kontroller som var behandlade med sulfasalazin utan att få agranulocytos. Resultaten bekräftade en signifikant association mellan att få agranulocytos och HLA-typerna HLA-B*08:01 respektive HLA-A*31:01. 

Vi skriver om studien i Läkartidningen:

http://lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Nya-ron/2017/11/Samband-mellan-sulfasalazin-inducerad-agranulocytos-och-HLA-typer/?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter

 

Maj 2017

Lättare att upptäcka och förebygga läkemedelsbiverkningar med utökade screeningmetoder

Med förbättrade metoder för automatisk screening i elektroniska journalsystem kan läkemedelsbiverkningar lättare upptäckas och förebyggas. Det framkommer i en rapport som tagits fram vid avdelningen för Klinisk farmakologi på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Pär Hallberg, författare till rapporten och projektansvarig för Swedegene, konstaterar att det finns stor potential för att öka patientsäkerheten och minska kostnaderna inom vården till följd av förebyggande insatser mot läkemedelsbiverkningar.

Vi bedömer att cirka 13 procent av de biverkningsfall som hittades i kartläggningen skulle ha kunnat förebyggas. En slutsats är att kunskapen om riskområden för läkemedelsbiverkningar bör öka så att åtgärder kan sättas in för att förbättra patientsäkerheten, säger Pär Hallberg.

Akademiska sjukhuset i Uppsala publicerar ett pressmeddelande om rapporten:

http://www.akademiska.se/press#/pressreleases/foerbaettrad-screening-kan-minska-laekemedelsbiverkningar-1974270?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=Subscription&utm_content=current_news

 

Februari 2017

Ny vetenskaplig artikel visar association mellan läkemedelsinducerad leverskada och specifik genetisk variant

Leverskador är en av de mest rapporterade läkemedelsbiverkningarna och är den näst vanligaste anledningen till att utvecklingen av ett läkemedel läggs ner eller dras tillbaka från marknaden. Av alla oförklarliga leverskador i USA och Europa så beror uppskattningsvis 11-17 procent på biverkningar av läkemedel. För att fastställa att en leverskada beror på en läkemedelsbiverkning så måste ett tidssamband uppvisas mellan leverskadan och intaget av det misstänkta läkemedlet. Dessutom ska alla andra möjliga förklaringar till skadan uteslutas.

De senaste femton åren har forskningen om möjliga genetiska kopplingar till leverreaktioner ökat. Framförallt har studier visat en association mellan leverskador och HLA klass 1 och 2. HLA är det protein som bland annat reglerar kroppens immunsystem. Ingen specifik HLA-typ har kunnat associeras med samtliga läkemedelsinducerade leverskador. Amoxicillin och flucloxacillin är två typer av antibiotika som är associerad med biverkningen. Flucloxacillin (aktiv substans ibland annat penicillinet Heracillin) har framförallt kopplats samman med leverskador hos befolkningen i norra Europa.

Swedegene har i samarbete med europeiska och amerikanska forskare nyligen publicerat forskningsartikeln ”Association of Liver Injury From Specific Drugs, or Groups of Drugs, With Polymorphisms in HLA and Other Genes in a Genome-wide Association Study” (2017) där man gjort en associationsstudie för att identifiera genetiska riskfaktorer för läkemedel som inte tidigare studerats.

Underlaget utgörs av 862 fall av läkemedelsinducerade leverskador och 10588 kontroller där patienter behandlats med de aktuella läkemedlen utan att få leverbiverkningar.

Artikeln visar ett statistiskt säkerställt samband mellan leverbiverkningar av läkemedlen terbinafin, fenofibrat och tiklopidin och en specifik genetisk variant (HLA-A*33:01) . Terbinafin är en läkemedelsgrupp som används mot svampinfektioner. Läkemedlet fenofibrat sänker fetthalten (liper) i blodet och tiklopidin minskar blodets förmåga att levra sig (koagulera). Sambandet mellan leverbiverkningar och den genetiska varianten (HLA-A*33:01) var starkast för läkemedlet terbinafin. En association sågs även mellan leverreaktioner och läkemedelsgruppen statiner (blodfettssänkande läkemedel).

Att drabbas av en läkemedelsinducerad leverskada är relativt ovanligt även om det på populationsnivå utgör ett stort problem. För att koppla samman leverskador med genetiska skillnader mellan individer krävs ytterligare forskning innan kunskapen kan tas ut till den kliniska verksamheten.

Källor:

Nicoletti, Paola et al, ”Association of Liver Injury From Specific Drugs, or Groups of Drugs, With Polymorphisms in HLA and Other Genes in a Genome-wide Association Study” (2017) Gastroenterology.

www.lakemedelsboken.se, “Läkemedelsinducerad leverskada”.

www.fass.se

 

Februari 2017

Ny forskningsartikel om kopplingen mellan torrhosta och ACE-hämmare

Som vi tidigare skrivit så är ACE-hämmare en vanlig sort bland gruppen blodtrycksmediciner. För de allra flesta är de effektiva och säkra för att sänka blodtrycket, men en av tio som äter ACE-hämmare drabbas av torrhosta och får därmed ofta byta behandlingsmetod.

Swedegene har nyligen publicerat forskningsartikeln ”Genetic variants associated with angiotensin-converting enzyme inhibitor-induced cough: a genome-wide association study in a Swedish population” (2017) där man tittat på vilka gener som är associerade med denna biverkning.  

I studien ingår 124 patienter som är insamlade av Swedegene och 1345 så kallade kontrollpatienter från Svenska Tvillingregistret. Enalapril är det vanligaste läkemedlet i båda grupperna.

Artikeln visar en koppling mellan ett antal gener som är involverade i grundläggande funktioner i kroppens celler. Liknande gener har i andra studier kopplats samman med slemproduktionen i halsen och till sjukdomar i luftvägarna. Detta kan tyda på att de gener har hittats i denna studie också skulle kunna påverka luftvägarna och därmed ge hosta.

Kopplingen är dock svag och inte statistiskt säkerställd, varför den inte kan förklara hela sambandet.

Det är sedan tidigare känt att det inflammatoriska ämnet bradykinin ökar i kroppen vid användning av ACE-hämmare. Detta beror på att ACE-hämmare blockerar det protein som normalt bryter ner bradykinin. Kopplingen mellan ACE-hämmare och bradykinin ger dock inte heller hela förklaringen till varför vissa patienter drabbas av hosta.

Det behövs fler och större studier på detta område för att få hela svaret på varför vissa får hosta av ACE-hämmare medan andra inte får det.

 

Källa: Hallberg, Persson, Wadelius, et al. ”Genetic variants associated with angiotensin-converting enzyme inhibitor-induced cough: a genome-wide association study in a Swedish population”, (2017),  Pharmacogenomics

 

Februari 2017

Swedegene publicerar vetenskaplig artikel om Osteonekros

Osteonekros är en känd men relativt ovanlig biverkning av bisfosfonater. Bisfosfonater används för att behandla olika sjukdomstillstånd i skelettet, till exempel osteoporos (benskörhet), multipelt myelom, skelettmetastaser från bröst-, prostata- och njurcancer och skelettsjukdomen Paget’s syndrom.

Osteonekros innebär att benvävnaden i käken försvagas vilket leder till att benet bryts ner.  

Diagnosen osteonekros ställs om tre kriterier uppfyllts: patienten har behandlats med bisfosfonater (alternativt med läkemedlet denosumab), såret i käkbenet har vart synligt i minst åtta veckor och käkbenet har inte utsatts för strålbehandling.

Varför vissa patienter drabbas av osteonekros i samband med en bisfosfonatbehandling är okänt. De två största riskfaktorerna är intravenös bisfosfonatbehandling och kirurgiska ingrepp i käken (såsom avlägsnande av tänder).

Det har i studier visats ett samband mellan variationer i genuppsättningen och patienter som har drabbats av osteonekros efter behandling med intravenöst bisfosfonatpreparat. Studierna är dock få och mer forskning behövs på området.

Swedegene har i samarbete med europeiska forskare nyligen publicerat forskningsartikeln ”Time to onset of bisphosphonate-related osteonecrosis of the jaws: a multicentre retrospective cohort study” (2016) där man tittat på vilka riskfaktorer som är associerade med biverkningen och hur lång tid efter behandlingsstart med bisfosfonater som patienten drabbas av osteonekros.

Studien visar att risken att drabbas av osteonekros är direkt relaterad till omfattningen av bisfosfonatbehandlingen. Det finns skillnader mellan vilken typ av bisfosfonat som patienten får (exempelvis dos, varaktighet, administrationssätt) och vilka övriga sjukdomar som patienten diagnosticerats med. Genomsnittstiden för att drabbas av osteonekros i käken är sex år efter behandlingsstart med alendronat och 2,2 år efter behandlingsstart med zoledronat. Patienter som behandlats med zoledronat utvecklar osteonekros snabbare om de samtidigt använder läkemedel mot cancer.

Mer forskning behövs innan resultaten kan användas inom den kliniska verksamheten men studien kan ge en fingervisning hur liknande projekt kan läggas upp i framtiden.

Källor:

Fung P, et al. ”Time to onset of bisphosphonate-related osteonecrosis of the jaws: a multicentre retrospective cohort study” Oral Dis. 2016 Dec 31. doi: 10.1111/odi.12632. [Epub ahead of print]

 

“Bisfosfonatinducerad käkbensnekros”, www.internetodontologi.se

 

Jan 2017

Swedegene publicerar forskningsartikel om riskfaktorer bakom ACE-inducerad hosta och ACE-inducerat angioödem.

Swedegene har i en ny forskningsartikel studerat likheter och skillnaden mellan riskfaktorer som kopplas samman med risken att drabbas av ACE-hämmarutlöst hosta respektive angioödem. Resultatet redovisas i tidskriften Annals of Pharmacotherapy.

ACE-hämmare är en sorts blodtrycksmedicin (till exempel Enalapril och Ramipril) som associeras med biverkningarna angioödem och hosta. Angioödem innebär svullnad i bland annat tunga, ansikte eller svalg och kan i värsta fall leda till andningssvårigheter. 

Swedegene har nyligen publicerat forskningsartikeln ”Comparison of clinical factors between patients with angiotensin-converting enzyme inhibitor-induced angioedema and cough” (2016) där man jämfört vilka riskfaktorer som kopplas samman med de båda biverkningsformerna och vad som skiljer dem åt.  

Underlaget för studien utgörs av 168 patienter som drabbats av ACE-inducerat angioödem och 121 personer som drabbats av ACE-inducerad hosta. Fallen har samlats in via samarbetspartners inom vården och via Läkemedelsverkets biverkningsdatabas.

Resultatet visar att rökning och samtidig medicinering med selektiva kalciumkanalhämmare är vanligare hos patienter som drabbats av angioödem jämfört med patienter som drabbats av hosta. Selektiva kalciumkanalhämmare är en annan sorts blodtrycksmedicin, såsom exempelvis Felodipin och Amlodipin. Andra faktorer som är vanligare bland gruppen som drabbats av angioödem är manligt kön, högre doser av ACE-hämmare och längre tids medicinering innan biverkningstillfället. 

Rökning var fyra gånger vanligare bland gruppen som drabbats av angioödem jämfört med gruppen som drabbats av hosta. Rökning är sedan tidigare en känd riskfaktor vid behandling av ACE-hämmare vad gäller båda biverkningskategorierna. 

Resultatet som framkommit i studien kan utgöra underlag för identifiering av riskgrupper vid behandling av ACE-hämmare inom sjukvården. Mer forskning behövs dock för att resultaten skall räknas som validerbara.

 

Källa: Hallberg, Par, Wadelius, Mia, m. fl. ” Comparison of clinical factors between patients with angiotensin-converting enzyme inhibitor-induced angioedema and cough”, Annals of Pharmacotherapy 1-8, (2016). 

 

December 2016

Akademiska sjukhuset publicerar pressmeddelande om Swedegenes forskning om agranulocytos

Agranulocytos är en sällsynt men potentiellt livshotande läkemedelsbiverkning som innebär att de vita blodkropparna sjunker och immunförsvaret blir svagare. Biverkningen är bland annat associerad med läkemedel mot giftstruma såsom Tiotil och Thacapzol, men även antibiotika. Experter på Akademiska sjukhuset i Uppsala framhåller att snabb diagnostik och adekvat behandling kan rädda livet på patienten.

Akademiska.se har publicerat ett pressmeddelande om Swedegenes forskning:

http://www.akademiska.se/press#/pressreleases/antibiotika-och-andra-laekemedel-tveeggade-svaerd-med-saellsynta-biverkningar-1656390

 

Maj 2016

Swedegene publicerar resultat om risken att drabbas av agranulocytos vid behandling av giftstruma

Mia Wadelius är professor i klinisk farmakologi och vetenskaplig ledare för Swedegene.

Swedegene har i samarbete med internationella forskare hittat en genvariant som förutsäger risk för att drabbas av agranulocytos vid behandling av giftstruma. En vetenskaplig artikel har nyligen publicerats i The Lancet Diabetes & Endocrinology.

Agranulocytos är en biverkning som innebär att de vita blodkropparna sjunker och immunförsvaret blir svagare. Biverkningen, som är potentiellt livshotande, är associerad med bland annat läkemedel mot giftstruma såsom Tiotil och Thacapzol. Nu har Swedegene tillsammans med ett antal internationella forskare publicerat en vetenskaplig artikel i The Lancet Diabetes & Endocrinology som visar att vissa genvarianter förutsäger vilka patienter som löper risk att drabbas av agranulocytos vid behandling av exempelvis Tiotil och Thacapzol. På sikt hoppas Swedegene att resultaten kan användas för att utveckla genetiska test där patienter som löper risk att drabbas av agranulocytos identifieras innan behandling.

En förarbetad version av artikeln går att laddas ner här. Bilagor till artikeln finns här.

Uppsala universitet har även skrivit ett pressmeddelande om forskningsresultatet.

 

Vår 2016

Swedegene söker studiedeltagare till EU-projekt

 
 

Swedegene ingår i det europeiska forskningsnätverket Prediction-ADR som arbetar med att identifiera genetiska förklaringar till varför vissa patienter drabbas av biverkningar av läkemedel som används vid hjärt-kärlsjukdom. Swedegene söker till denna studie särskilt studiedeltagare som drabbats av angioödem och myopati.

Vår befolkning blir allt äldre och vi får ett större behov av adekvat läkemedelsbehandling. Tyvärr innebär detta också att riskerna med läkemedelsrelaterade skador ökar. I Sverige har en fjärdedel av befolkningen över 20 år högt blodtryck och problemen blir större i takt med stigande ålder. Prediction-adr är ett EU-projekt som startade hösten 2013 av forskare i Sverige, Skottland, England, Holland och Estland och syftar till att finna genetiska förklaringar varför biverkningar av läkemedel mot hjärt- och kärlsjukdom uppstår. Målsättningen är att få kontakt med ett stort antal patienter som drabbats av angioödem av ACE-hämmare och myopati av statiner. Dessa patienter intervjuas om sina besvär och får lämna ett blodprov vid närmaste vårdcentral/sjukhus.

Angioödem är en svullnad i mun och hals som orsakas av vissa blodtrycksmediciner, särskilt ACE-hämmare. Kända riskfaktorer är bland annat hög ålder, kvinnligt kön, rökning och kombination med vissa andra mediciner. I ett par små studier har man funnit ett möjligt samband mellan genvarianter och angioödem, men för de flesta patienter är orsaken okänd.

Statiner används av cirka tio procent av befolkningen för att minska risken för hjärt- och kärlsjukdom. De flesta kan ta statiner utan problem, men ungefär var tionde får muskelvärk som kan leda till myopati. Vissa kan förklaras av ärftlig påverkan på läkemedelsomsättningen, men för många patienter är orsaken okänd.

Fram tills i mars 2016 har Swedegene bidragit med cirka 210 fall i detta projekt. Även 250 så kallade ”kontroller” är insamlade – det vill säga patienter som har ätit de aktuella medicinerna i fråga men som inte har fått biverkningar av dem. Nu söker Swedegene fler studiedeltagare som har drabbats av angioödem av ACE-hämmare eller myopati av statiner.  

Läs mer under delta i studien och lämna en intresseanmälan om du har drabbats av någon av dessa biverkningar. Du måste ha uppsökt sjukhuset i samband med biverkningstillfället så att händelsen finns dokumenterad i din journal.

Swedegene söker även studiedeltagare som har drabbats av de andra biverkningar som ingår i denna studie. Läs mer under biverkningar som vi studerar.

 

 

Vår 2015

Möjligt samband mellan ACE-inducerad angioödem och kalciumkanalblockerare

F.d. studenten Julia Nagy hittade ett möjligt samband mellan ACE-inducerad angioödem och samtidig medicinering med kalciumkanalblockerare i sitt examensarbete som byggde på statistik från Swedegene. Kalciumkanalblockerare är verksam substans i blodtrycksmedicinerna Felodipin och Amlodipin.

-I de data jag analyserade så fanns det ett signifikant samband mellan ACE-inducerad angioödem och samtidig medicinering med kalciumkanalblockerare, men det behövs mer studier om möjliga riskfaktorer innan slutsatser kan dras, säger Julia Nagy.

Apotekaren Julia Nagy avslutade den sista terminen på magisterprogrammet Klinisk farmaci vid Avdelningen för klinisk kemi och farmakologi på Akademiska sjukhuset i Uppsala under vårterminen 2015. Hon skrev då examensarbetet Angiotensin converting enzyme inhibitor–induced angioedema – possible risk factors (2015) där hon studerade möjliga riskfaktorer relaterade till ACE-inducerat angioödem. Angioödem en biverkning som främst uppträder som svullnader i mun, läppar, hals och tunga i samband med medicinering av blodtrycksmediciner av typen ACE-hämmare där bland annat Enalapril och Ramipril ingår. Projektarbetet byggde på insamlad data från Swedegene-studien och var epidemiologisk till sin karaktär – det vill säga den byggde på statistik om livsstilsfaktorer men det fanns inte på förhand fastställda frågeställningar. Den insamlade statistiken handlade bland annat om patienternas demografi, deras sjukhistoria och deras läkemedelsanvändning tre månader före och i samband med biverkningstillfället.

-I det material som jag analyserade så fanns det ett signifikant samband mellan ACE-inducerat angioödem och samtidig medicinering med kalciumkanalblockerare. Detta betyder att risken är större att du drabbas av angioödem i samband med medicinering av ACE-hämmare om du samtidigt även äter mediciner som Felodipin eller Amlodipin. En studie räcker dock inte för att dra några slutsatser, det behövs mer forskning där man tittar på möjliga riskfaktorer innan råd kan ges till den kliniska verksamheten.

Julia Nagy betonar vikten av fortsatta studier om möjliga riskfaktorer bakom läkemedelsbiverkningar eftersom de kan ge ledtrådar till varför biverkningar uppstår.

- Forskning om möjliga riskfaktorer  är jätteviktig eftersom de ger oss ledtrådar till varför biverkningar över huvudtaget uppstår. Kunskap om riskfaktorer och bakomliggande orsaker är idag i det närmaste okänd. Det är genom att känna till de bakomliggande mekanismerna som vi vet hur vi ska förebygga biverkningar i framtiden.  

Ett samband som dock är känt sedan tidigare och som även Julia Nagy hittade i sin statistik är att rökning är en riskfaktor relaterad till ACE-inducerat angioödem.