En ny systematisk översikt visar att flera parallella insatser verkar positivt på biverkningsrapporteringen inom sjukvården. Individuella utbildningsinsatser, belöningar, feedback och förenklade rapporteringssystem pekas ut som framgångsrika åtgärder.

Läkemedelsbiverkningar är ett globalt hälsoproblem som har uppskattats stå bakom 1,7 till 11 procent av alla sjukhusinläggningar och orsaka 0,02 till 3,1 procent av alla dödsfall på sjukhus.

Farmakovigilans introducerades på 1950-talet för att identifiera och förebygga risker kopplade till läkemedel. Rapportering av biverkningar har varit en viktig del av detta arbete, men ett av problemen har varit underrapportering som uppskattats uppgå till över 90 procent.

I en nyligen publicerad systematisk översikt i tidskiften Pharmacoepidemiology & drug safety (2020) ville författarna utvärdera de åtgärder som genomförts inom vården för att komma till rätta med detta problem. 77 vetenskapliga publiceringar från 1999 till februari 2019 inkluderades i analysen som syftade till att identifiera strategier och insatser för ökad biverkningsrapportering.

Resultatet visade att datoriserad registrering och aktiv övervakning kan öka rapporteringen. Individuellt utförda utbildningsinsatser får enskilt eller i kombination med andra åtgärder också positiva resultat. Utbildningsinsatserna handlar bland annat om att lära ut metoder inom farmakovigilans och informera om betydelser av problem med underrapportering.

26 av studierna utvärderade resultaten av övervakningssystem, både i utvecklingsländer och industrialiserade länder. I de flesta studier var en forskningsassistent och en klinisk farmakolog närvarande för att bistå med rapporteringen genom att delta i dagliga patientronder och besök på vårdavdelningar. Biverkningar identifierades både i realtid och i efterhand.

Nio av studierna undersökte betydelsen av belöningssystem tillsammans med andra åtgärder. I en av dessa studerades denna åtgärd enskilt, där man kunde se en ökning av rapporteringen med 4,8 gånger.

Andra åtgärder som visade sig vara framgångsrika var utskick av påminnelser och feedback, införande av laboratorietriggers, tillhandahållande av förenklade rapporteringssystem och rapporteringsformulär.

Samarbete mellan apotekare och vårdgivare var andra viktiga åtgärder, liksom upprättande av läkemedelsövervakningscentrum respektive rapporteringsnätverk för läkare.

Forskarna drar slutsatsen att flertalet parallella insatser har större inverkan på rapporteringen än enskilda insatser. Forskarna efterfrågar fler studier med förbättrad metodologisk kvalitet som fortsätter titta på framgångsrika strategier för ökad biverkningsrapportering inom vården.

Källa: Khalili, Malahat et al, ”Interventions to improve adverse drug reaction reporting: A scoping review” Pharmacoepidemiology & drug safety (2020)