Underrapporteringen av läkemedelsbiverkningar är ett omfattande problem inom sjukvården. Uppskattningsvis rapporteras mellan 5-10 procent av alla biverkningar till Läkemedelsverket. Nu har en italiensk forskargrupp undersökt hur sjuksköterskors föreställningar, normer och attityder påverkar intentionerna att rapportera läkemedelsbiverkningar.

Studien bygger på hypotesen att sjuksköterskors intentioner kan förutsägas med hjälp av fyra faktorer: attityder, subjektiva normer, uppfattad självkontroll och tidigare beteende.

Till studien användes frågeformulär som delades ut till 500 sjuksköterskor. Resultatet visade att benägenheten att rapportera biverkningar främst var beroende av stöd från kolleger, upplevelsen av betydelsen av rapportering och hur säker man var på sin egen förmåga att rapportera biverkningar. 

Sjuksköterskorna påverkades även av organisatoriska befogenheter. I Italien, där studien genomfördes, har inte sjuksköterskor tillstånd att förskriva läkemedel vilket kan förklara varför relativt få (500 av 1124 tillfrågade) var intresserade av att delta i studien. I Sverige har sjuksköterskor haft behörighet till förskrivning sedan mitten av 1990-talet. Från denna period fram till 2004 har rapporteringen bland sjuksköterskor ökat från 2-3 till 12 procent. 

Studien pekar på betydelsen av kommunikation och samarbete mellan professionella aktörer för att förbättra patientsäkerheten. Författarna föreslår bland annat att sjuksköterskor som är specialiserade inom farmakoterapi bör bistå med hjälp och stöd vid rapportering. Även ökade informationsinsatser, kursmoment och utvärderingar liksom spridning av information om de juridiska aspekterna av biverkningsrapportering bör prioriteras, enligt författarna.

Källa: De Angelis, Alessia et al, “Testing an explanatory model of nurses’ intention to report adverse drug reactions in hospital settings”, Journal of Nursing Management, 2017, 25, 307-317